Beteendeekonomen Adam Altmejd: ”Ingen människa har förmågan att ta rationella ekonomiska beslut”

 
adam_11_web.jpg
 

Adam Altmejd insåg under sitt kandidatprogram i ekonomi på Handelshögskolan att han ville se bortom modellerna för hur ekonomi “bör fungera”. Han fann mikroekonomin och intresset för hur irrationella ekonomiska beslut kan leda till konsekvenser, både för individer och samhället. Nu doktorerar Adam inom beteendeekonomi – ett tvärvetenskapligt ämne mellan psykologi och ekonomi. 

 

– I en idealvärld skulle det kanske inte finnas någon beteendekonomi, utan alla ekonomer skulle vara beteendeekonomer. Det finns ingen ”icke-beteendekonomi”. Psykologi styr ändå alla våra beslut på alla nivåer. 

Beteendeekonomi som allmänt känt begrepp har fått en bra skjuts av de Nobelpris som mottagits inom området. Dels av Richard H. Thaler i fjol – men även av hans föregångare Daniel Kahneman, som 2002 fick priset för att tillsammans med kollegan Amos Tversky ha bidragit till att bygga en bro mellan psykologin och mikroekonomin. Deras gemensamma studier började redan på 70-talet. 

Inom beteendekonomin undersöker man genom empiriska experiment på vilka sätt människan beter sig irrationellt i förhållande till de logiska modeller som en stor del av ekonomisk forskning annars bygger på. Kahneman och Tversky visade till exempel att vi bemöter ekonomiska risker olika beroende på vår referenspunkt. De flesta människor tar till exempel hellre femtio kronor direkt än singlar slant om hundra kronor. Är situationen istället omvänd så föredrar vi att singla slant om att ge bort hundra kronor istället för att oavsett ge bort femtio. 

– När man investerar i aktier till exempel, så är det omöjligt att avgöra exakt vad som kommer att hända. I stället för att på ett objektivt sätt väga in all information om ett företags värde, påverkas man mer av det som är lättillgängligt och aktuellt. Det är uppenbart att det är väldigt svårt att vara rationell på det där sättet som modellerna [inom ekonomisk forskning] antar att man är, säger Adam.
 

adam_7_web.jpg
adam_9.jpg
 

Nästan en tredjedel av alla studier kan visa falska resultat

Just nu avslutar Adam sina doktorandstudier på Handelshögskolan. De senaste åren har han jobbat med flera forskningsprojekt varav en större replikationsstudie. Det går ut på att återskapa kända experiment inom ekonomi och psykologi för att utvärdera om resultatet blir likvärdigt. Om utfallet blir ungefär som vid första experimentet så kallar man det för en replikering.

– Man brukar säga att replikation är en grundsten i den vetenskapliga processen. För att ett forskningsresultat ska vara trovärdigt behöver en annan oberoende forskare komma fram till ungefär samma utfall. Ju fler gånger den här processen upprepas desto mer trovärdigt blir resultatet.

Adams forskning inom reproducerbarhet bygger på två omfattande studier. I den första återskapades 18 kända experiment från de senaste åren, och i den andra studien omprövas nu ytterligare 22 laboratoriska experiment. 

– I den första studien vi gjorde, med 18 experiment – där replikerades 11 av dem. Beroende lite på hur man definierar replikation och hur man räknar. Om man tycker det resultatet är bra eller dåligt är inte helt självklart. 
 

“Tidskrifter är mer benägna att publicera resultat som är intressanta”

Återskapande av studier har varit på tapeten under en tid. Psykologiexperiment kan vara svåra att återskapa och det gör att det vetenskapliga resultatet inte alltid blir helt pålitligt. En annan viktig faktor som påverkar forskningen är relationen mellan forskarna och de vetenskapliga tidskrifterna. 

– Publiceringar har blivit viktigare och viktigare för att göra en akademisk karriär. Och tidskrifter är mer benägna att publicera resultat som är ”intressanta”. Det betyder att publicerade resultat inte är ett representativt urval av all forskning som görs, utan bland det som inte publiceras finns fler konventionella resultat. Detta fenomen kallas “publication bias” och kan vara mycket problematiskt. Låt oss säga att det gjorts två studier på om man känner sig mindre dålig ifall man får tvätta händerna efter att ha varit taskig. Den studie som lyckas visa en effekt blir publicerad, medan den som inte uppmäter något blir nekad. Eftersom vi bara får se det publicerade resultatet verkar det som att det finns en stark effekt, men i själva verket är det högst osäkert att ens handhygien har någon som helst påverkan på skuldkänslor.

Forskare efterfrågar nu lösningar på det här problemet – hur de ska kunna ge en mer nyanserad bild av sina resultat till pressen. Ännu har ingen åtgärd riktigt bitit. 

– En intressant idé som utvärderas just nu är vad som kallas “result blind review”. Det innebär att när du skickar in till en tidskrift så tar du inte med några resultat. Du beskriver bara hur du planerar att få fram dina resultat och vad du tror ett eventuellt resultat skulle ha för betydelse. Men du skriver inte om vad du faktiskt hittar. Så väljer tidskriften att acceptera eller inte, utan att veta resultatet. 
 

adam_8_web.jpg
 

Undersöker om man kan studera sig till en bra aktieportfölj

 

I höst kommer Adam starta upp ett nytt projekt som fokuserar på kopplingen mellan en ekonomisk utbildning och utfall i den egna ekonomin. 

– Jag kommer att studera hur utbildning leder till mer framgångsrikt deltagande på finansiella marknader. Även i Sverige där förhållandevis många sparar i aktier finns det stor ojämlikhet. Vissa grupper deltar i mycket större utsträckning på aktiemarknaden än andra. Dessa personer är ofta högutbildade. Men eftersom de är högutbildade har de också högre löner. Frågan är om de sparar i aktier för att de lärt sig hur man gör i sin utbildning, eller om det helt enkelt är för att de har mer pengar. I projektet kommer jag kunna skilja de här två effekterna och mäta om man kan utbildas till högre aktiemarknadsdeltagande. 

Apropå det, påverkar dina studier din egen syn på privatekonomi?
– Beteendeekonomi generellt har ju definitivt påverkat mig. Som nationalekonom läser jag mycket om privatekonomi också. Jag tycker det är ganska roligt att tänka på min egen privatekonomi. Efter att ha läst om så många olika sätt människor är irrationell på försöker jag själv vara så rationell jag kan. Även om det inte alltid är lätt. 

– Till exempel tror jag absolut inte på min egen förmåga att pricka rätt aktier, eller att spara i aktier överhuvudtaget. Jag sparar bara i indexfonder och försöker hitta dem med lägst avgift, för det är nästan alltid där man som privatperson kan märka skillnad. 
 

adam_2_web.jpg
 

Adam berättar om hur forskningen styrker det vi kanske alla kan känna av. Att “nu” är mycket roligare än “senare”. Han berättar att det finns ett tydligt mönster kring människors irrationella beteende kring sparande. Vi behåller det där gymkortet vi inte använder, för vi tänkte ju börja nästa månad igen. Och vi spenderar kanske lite mer pengar än vi borde, för att det känns tråkigare att gömma undan dem i ett sparande. 

– Till exempel så är det ju jätteviktigt om man vill lyckas med att spara, att sätta upp ett månadssparande. Man ska inte tro att man ska kunna spara varje månad manuellt, utan istället dra pengar direkt när lönen kommer in. Det är väldigt tydligt, och stärkt av forskningen, att då kommer man att spara mer. Om man tar till sig insikten att man inte ska lita på sin egen förmåga att ta rationella beslut, så är det lättare att sätta upp hinder för sig själv. Till exempel kan du ha pengar på olika konton, och till och med på olika banker – så att det tar lite tid.

Vad är finansiell lycka för dig?
– Att man är i en stabil finansiell situation där man känner att man har råd med sitt liv, men ändå har tillräcklig buffert för att klara av oförutsedda händelser eller en period av arbetslöshet. Att ekonomin inte begränsar. Jag menar inte att man ska vara ekonomiskt oberoende eller så, men att det inte leder till stress varje gång man spenderar pengar.

Isabelle Österlund